Om uppfödningen

Siggbergs

En presentation av av oss, som boxerägare och även nu som uppfödare är på sin plats.

Jag heter Gunilla och bor med min make PO på landet mellan Uppsala och Sala, närmare bestämt i Tärnsjö. Där bor vi med våra boxrar, som idag är 2 till antalet.

Vårt första hundinköp på  70-talet blev däremot en röd cockerspanielhane, som hette Joy, sitt namn till trots, blev han inte till så mycket glädje,då  det visade sig att han hade en förmåga att styra hela familjen med morrningar och utfall.

Men vi kämpade på och lärde oss en massa på vägen om hundars mentalitet. Vi åkte  på olika kurser bl. a hos Anders Hallgren, och här kom vi i kontakt med  svenska brukshundklubben SBK för första gången.

Efter Joy, ett år utan hund,  men det gick ju inte, utan vi började snart fundera på hund nr.2 I den vevan hade vi kommit i kontakt med en boxerhane, som en bekant ägde och vi blev bägge mycket imponerade av den hunden och hans sätt mot människor och andra djur. Han gick lös med sin husse i Stockholms city, åkte taxi och buss utan koppel och han var så vänlig och snäll mot alla som visade honom lite uppmärksamhet. En fantastisk hund !! En boxer fick det bli !!! Och snäll skulle den vara, det var det första kriteriet, för vår del just då!

En mörktigrerad boxerhane kom till vårt hem i Täby, där vi bodde då En snäll och trevlig hund, som var helt bollgalen. Vid den tiden bodde vi i närheten av tennisbanor, så en hel del dråpliga händelser utspelades med vår Emile i huvudrollen. Nu var vi helt fast ,  kan man säga - i boxerrasen !!!

Efter Emile skulle ny hund införskaffas och vi hade då fått rekommendation på uppfödare bl.a Bols´utanför Uppsala. Därifrån kom Emil och Sigge, två  härliga bröder med bus i blicken. Vi hade då flyttat ut på  landet, där vi bor nu och hundarna hade en härlig tillvaro. Tyvärr utökades väl reviret lite väl långt ibland, dom var ju 2 , så saknaden efter husse och matte blev väl inte så stor alla gånger. Trevliga pojkar var det i alla fall och det blev kurser på den närbelägna brukshundsklubben.  Sigge gick tragiskt bort vid 4-års ålder, men Emil tränades i spår och lydnad och tävlades upp till högre klass.

Själva började vi utbilda oss i bl. a i mentaldelen . Jag blev  så småningom A-figurant och Po gick vidare och utbildade sig till testledare för MH och MT. Vi blev även engagerade i boxerklubben och "figgade" på MH och mentaltester på olika brukshundklubbar. Under en period var PO engagerad i styrelsen i Östra lokalområdet för boxer.

Vi kom i kontakt med en uppfödare, som även var mycket aktiv inom boxerklubben och som tävlade på elitnivå med sina hundar - Inger Tireland, som de senaste åren även lagt ned ett fantastiskt arbete med boxerns historia. Av henne köpte vi en fodervärdstik Dixie - som vi hade förmånen att få leva med under ca 10 år. En härligt trevlig, lojal och duktik tik på alla sätt, som var rolig att träna och tävla eftersom hon själv tyckte det var mycket roligt. Dixie var väl den klokaste hunden vi  kommit i kontakt med och hon var självklart flockens självskrivna ledare.

År 2000 kom Ringside´s Exit till familjen och då blev det en liten flock på 3 hundar, 2 hanar och en tik . 

Exit blev tuktad av Dixie, som skötte om honom som om han vore hennes egen och Emil höll hårt i tyglarna  och talade förstås om vem som bestämde.

Frid och fröjd i många år och "pojkarna" höll sams hela tiden; Exit var en mycket lugn och synnerligen smidig hund som inte ens försökte sticka upp mot den äldre hanen. Emil gick bort vid 10-års ålder, sörjd och saknad av alla, han var en riktig personlighet.

2005 kom Sensato´s Coconut Rum till familjen . Cocos kom från en uppfödare - Sensatos - som drev sin uppfödning i Tärnsjö. Håkan och Ulla Bengtzon hade utbildning av mögelsökshundar och det var i den verksamheten vi kom i kontakt med varandra och blev också goda vänner.

Jag hjälpte till med lydnadsutbildningen på hundarna som gick kurs i mögelsök och både Håkan och Ulla gick ibland med med sina hundar Theo och Tobak. Theo är en importerad fransman, som Håkan såg stor potential med och han har under årens lopp blivit årets avelshane i boxerklubben. Det är en mycket alert hund med riktigt stor kamplust och ett enormt föremålsintresse. Ulla parade sin fina avelstik Sensato´s Mytique med Theo och ifrån den kullen kommer Cocos. Tyvärr gick Ulla bort för några år sedan, hon fick aldrig uppleva Theos alla framgångar. Håkan söker mögel med Tobak fortfarande, det är inte något han glömmer.

Cocos är en väldigt lekfull och alert tik, som är med på allt som matte vill göra. Spår, sök , lydnad  - det spelar ingen roll vad, bara vi gör något. Det är väldigt roligt att ha en sådan hund som alltid säger YES !!

Inomhus är Cocos som en filbunke, hon kan ligga i sin korg en hel dag; hon vet att inget händer och då  kan man lika gärna slappa.. Utomhus på promenad hittar hon alltid något att ha i munnen , som hon slänger framför mina fötter  för att uppmana matte till att gömma, så hon får leta reda på den eller bara kampa och ha skoj.

Cocos är den lättaste hunden vi haft; hon passar in överallt, drar inte i kopplet, kan anpassa sig till alla miljöer  och det går att ha henne med , var man än är.  Och nu får hon en ny roll i vår familj: hundmamma - det ska verkligen bli spännande att se hur hon hanterar sina små valpar. Jag skulle tro att det blir lekfulla, social och kramgoa  valpar om hennes mamma får bestämma.